hola

IDAG HAR VI HAFT ZOZZO I ETT ÅR!

 

Ett år med vårat lillhjärta!

 

Eftersom att hon är adopterad tänkte jag berätta om hur allt gick till. utifall att det är någon som har planer på att adoptera en hund.

Vi hade inte pratat sådär jättemycket om att skaffa hund, mest bara på skämt. Men när marcus väl bestämmer sig för någonting så blir det oftast så, det är bara att hänga med i svängarna ;)

 

Det var Marcus som hittade henne på Hundar utan Hems hemsida. Jag var inte inställd på att vi skulle skaffa oss en amstaff, jag hade tänkt mig typ en schnauser haha..
Vi pratade om det i några dagar och tittade på bilderna på henne, och ju fler ggr vi kollade, desto mer kär blev vi henne.
Men för att få adoptera en hund av denna ras hade dom en åldergräns på 23 år, men vi provade att skicka in  en ansöka. Ansökan var ganska stor där man fick fylla i många frågor. Allt ifrån vad hunden menar när den gör si eller så, och vad vi skulle göra i olika situationer. 

Vi skickade in den, men jag hade inga större förväntningar. Marcus ringde typ 20 ggr om dagen och frågade om dom hört av sig.

Efter ca 3 dagar fick jag ett mail från Ida där det stog " Tack för din ansökan. Vi kommer kontakta dig inom kort"

Satt på jobbet när jag fick det, och känslan gick inte att beskriva!

Efter typ 10 min ringde dom upp och hade en liten intervju på telefonen och allt gick så bra!
Jag fick berätta om hur vi bodde och hur vårt liv såg ut, hur länge vi vart tillsammans och om vi hade några planer på barn ( NEJ) 

 

Fick veta lite om zozzo, vad hon hade vart med om, vart hon bodde nu och hur det gick i jourhemmet.

Fick numret till Maria (jourmatte) och ringde upp henne så fort jag slutade jobbet.

Hon berättade mer om zozzo och allt kändes så bra. Vi bestämde oss för att vi ville träffa henne och jag ringde upp Ida dagen därpå.

 

Ett hembesök hos oss bokades in. Dom kom hem och träffade oss personligen, pratade om rasen och lite därimellan. Allt gick bra även där och dom tycker det vore ett drömhem för zozzo. 

Hembesöket gjordet på typ lördagen och jag och Maria höll kontakten hela veckan för när vi skulle komma ner och träffa henne. 

Vi åkte ner en lördag. Maria, Magnus och zozzo satt på en uteservering när vi kom. det var kärlek vid första ögonkastet helt klart! 

Vi tog en liten promenad och gick sedan hem till dom. Zozzo hoppade upp i soffan hos mig o mackan och busade lite. Vi tyckte allt kändes väldigt bra, och jourhemmet lika så. Så vi köpte henne. 
Oftast får man träffa hunden en gång innan man adopterar den, sen åker man hem, funderar lite till och SEN adopterar. Men eftersom vi åkt en bit, Hundar utan Hem, Maria och Vi tyckte allt gick så himla fint fick vi ta med oss henne på en gång

Men det var en plåga, en riktig jäkla plåga att se hur ledsen Maria var. Hon hade haft zozzo i fyra månader och dom har/hade ett sånt fint band!
När Zozzo skulle hoppa in i bilen kände jag; "nää, jag kan inte." Jag kände mig som världens värsta människa som kom där och tog deras hund. Mina tårar började rinna för jag tyckte så synd om henne. Men vi gjorde det fort för hundens bästa. Sa hejdå och rullade hemåt. och där började världen bästa äventyr!

 

zozzo kom till rätta väldigt fort, låg med oss i soffan på kvällen och sov mellan oss hela natten :)

Helt klart det bästa vi gjort!